Det kryper i kroppen och jag kan inte sova. Tankarna far fram och tillbaka och man blir helt tokig på att timmarna går man är jätte trött men ändå kan ja inte slappna av och somna.
Jag har börjat fått en känsla att jag varken vill eller orkar träffa någon ny just nu. Det är nog egentligt inte nåt bra när jag inte står så stadigt själv. Det kan ju bli toppen bra eller så får det va.. Vem vet!?
Allt ordnar sig...